Tre Flugor i En Smäll!

Jag heter Lucinda ... det är ett italienskt namn som står för "litet ljus"


 ... Idag slutade , slets ännu en bit av min själ bort...
 jag har blivit halvt förlamad i vänstra sidan från ungefär nedanför den vänstra njuren till höften...
 . . . jag undrar om jag någonsin kommer kunna ha ett "vanligt" och "normalt" liv ...
 ett sådant liv som alla tar för givet ...

Jag är av Lucia, ett helgon ... men inte är jag något helgon ... jag är en liten punkt i ett stort universum...
 och inte kommer världen stanna för att jag försvinner...
 
. . . jag är Haruhi Suzumiya ...
Tills för ett tag sedan trodde jag att mitt liv, mina vanor, mina vänner ... var de mest intressanta i hela världen ...
 att mitt liv var ett sorts centrum för allt runt omkring ... nu i efterhand ser jag hur fel jag hade.
 att säga centrum är inte rätt ... men mer som om mitt liv var betydelsefullt...

 När jag plötsligt såg ... hur många olika liv det finns ...
 Jag har ingen chans att bli sedd, för det finns så många personer..
 ... varför skulle då mitt liv kunna vara intressant !? det jag gör varje dag ... gör 1000 tals människor varje dag...
 jag vill ha ett unikt liv ... jag vill göra saker...

en dag stannade allting ... jag är sjuk ... jag har någonting som gör att jag sakta dör på insidan ...
 har någon känt så här ? ... som om man är i en stor pool ... och det finns ingen kant som man kan ta sig upp för...
 till sist sjunker man ... och ser solen glittra vid vattenytan ... och tänker några sista tankar innan man somnar för gott...
 ... jag är rädd att jag redan har börjat sjunka...

jag skiter i skolan ... vad spelar det för roll egentligen om jag gör provet nu eller nästa vecka ?
 .. jag motionerar inte ... varför skulle jag anstränga mig när jag har så ont ?
   . .  . jag har ett företag som jag knappt orkar med .... jag kommer ju ändå inte bli känd eller etablera mig ...
det enda jag verkligen bryr mig om är min älskade pojkvän ...
 ... hade jag fått detta för ett år sedan ... hade jag villigt gått med på det ...
 nu när jag har dig är jag rädd att dö

eller inte rädd ... jag vill inte dö .. för jag vill inte lämna dig så ...


och nu sitter jag uppe ... - IGEN
 jag kan inte sova ... men jag vill inte gnälla. jag vill inte att någon ska tycka synd om mig
 jag vill bara reflektera över vad som egentligen händer..... jag vill veta om jag är den enda som känner så här...

 jag är inte ens 18 och redan nu har livet liksom glidit ur händerna på mig ...
 "'cause I wanna start livin' my life before I get much older"

... imorgon ska jag till skolan...
 jag har ingen lust alls... tänka provocera de jävlarna riktigt...
  ... jag kommer inte palla sminka mig så jag ska ha en svart sjal runt mig och en jättefin huvtröja..
 för just nu ser jag helt för jävlig ut ... kunde inte visa mig ute idag...
 ... helt pinsamt att jag inte kan gå ordentligt....
 sen är mitt ansikte alldeles fullt av sår som jag fått av något fint vasst .... som jag önskar jag kunde sluta hålla på med...

 nu ska jag i alla fall försöka sova lite...
 oyasuminasai